Linköpings blodbad

Bilden föreställer platsen för Linköpings blodbad

Genom historien förekommer en del olika blodbad däribland även Linköpings blodbad. Det skedde på Påsken året 1600. Linköpings blodbad brukar beskrivas som slutet på slaget som stod mellan Katolicismen och protestantismen. Det är än idag både omtvistat och fortfarande inte helt klarlagt huruvida avrättningarna ägde rum på Järntorget utanför Linköpings slott. Avrättningen kan också ha ägt rum på den yttre borggården vid Linköpings slott. Dock dominerar teorin om att avrättningen ägde rum på det som idag är Stora Torget i Linköping. Såhär i efterhand kan det tyckas svårt att med bestämdhet hävda något mer än något annat då berättandet till stor del bygger på berättande källor.

Linköpings blodbad, Rättegången och avrättningen

Själva anledningen till Linköpings blodbad och varför man valde att avrätta 5 rådsherrar som deltagit på kung Sigismunds sida är inte heller helt klarlagt. Slutet på Slaget vid Stångebro där kung Sigismund som stod på de katolska förespråkarnas sida och förlorade år 1598 var det i alla fall. De rådsherrar som där deltagit på Sigismunds sida mot Hertig Karl var de som år 1600 också ska ha blivit avrättade. Det var också en svidande familjekonflikt då Hertig Karl och Sigismund var släkt med varandra. Det handlade också politiskt och religiöst om vilken riktning Sverige skulle ta i kriget mellan katoliker och protestanter.

Rättegången som ska ha initierats av Hertig Karl innefattade inte mindre än 153 personer med företrädare för alla stånden borgare, adel, allmoge och befäl. Hertig Karl ska själv ha agerat åklagare och anförde inte mindre än 25 olika anklagelsepunkter. Perioden före avrättningen ska personerna ha suttit fängslade på Linköpings slott. Bland de avrättade förekom namn som Bielke, Sparre och Falk, se Wikipedia. Det finns skriftliga skildringar från ögonvittnen som berättar om människor som grät och om hur förtvivlade människor var denna skärtorsdag. På den här tiden saknades självklart rättskipning i den bemärkelse som vi känner den idag. Ingen advokat försvarade de åtalade och beviskraven var sannolikt lägre ställda än idag.